Smart användning av stadsvirke i London

Smart användning av stadsvirke i London

 

London Plane Tree (Platanus x acerifolia) är en blandning mellan amerikansk platan och orientalisk platan. Ett sådant träd stod tills för ett tag sedan vid Eric Street. I ungefär 130 år har det fångat upp koldioxid ur Londons smog och varit hem åt otaliga skalbaggar och insekter. Men de senaste decenniernas byggboom i East End hade gjort trädet farligt, så man beslutade sig för att såga ned det. Ett återupptäckt intresse för att köpa lokala produkter har gjort stadsträ till en värdefull resurs som attraherar miljömedvetna möbelköpare.

 

 

Efter att planträdet hade fällts och fått ligga orört i 18 månader sågade man det till en hög med värdefullt virke. Man fick många riktigt fina brädor från planträdet på Eric Street, däribland en del vackert kvartssågat virke, som med sina karakteristiska stående årsringar kommer att kunna användas till högkvalitativa möbler och föremål.

 

 

Men planträdet, som planterades någon gång mellan 1880 till 1890 för att dekorera de viktorianska terrasserna på Mile End, kommer också att användas för tillverkning av aktivitetsbord och ”gröna” utemöbler åt lokala skolor och en lokal välgörenhetsorganisation, som hjälper före detta fångar, narkomaner och alkoholister att komma in i samhället igen.

När Wood-Mizers team i Storbritannien kom till platsen med sågverket LT20 var det fullt med frivilliga och åskådare som ville få sig en titt på denna otroliga maskin och hjälpa till att lyfta sågade brädor från sågverket till virkesstapeln.

 

 

När David Biggs, chefen för Wood-Mizer i Storbritannien, hade demonstrerat hävstångsprincipen med en vändhake – en enkel träpinne med en krok av stål – hade grabbarna det roligt med att rulla upp bitar av trädet på LT20-maskinens hydrauliska armar. Maskinen klarar att såga träd med en diameter på upp till 800 mm, så det som ska sågas måste vara fritt från utskjutande grenstubbar, annars fastnar det i såghuvudsöppningen.

 

 

När arbetsstycket hade lagts på sågbänken användes sågverkets system av hydrauliska lastarmar, sidostöd, vändare och klämmor för att placera timret så att det kunde kvartssågas, det vill säga att man sågar med bladet tangentiellt till årsringarna för att få fram ett vackert mönster. Wood-Mizers sågverk ger snygga skär med ett spår så tunt som 2 mm, för att minimera mängden spill. Finishen på de nysågade plankorna var utmärkt och hade minimalt med krusningar och märken från bladet, vilket gjorde det enkelt att hyvla och bearbeta träet.

 

 

Som med alla träd som har stått i London under en lång tid, särskilt de som överlevt andra världskriget, fanns det en mindre mängd metallföroreningar i trädet från Eric Street. Det fanns inget splitter i träet, men det hade sin beskärda del av taggtråd och spikar, och de satt ordentligt. När man träffar på sådant får man ett grövre skär. I slutändan behövde man bara byta blad tre gånger.

 

 

Sågverket från Wood-Mizer körde utan problem hela dagen och producerade fler än 60 snyggt staplade brädor med tjocklekar på 32 mm, 38 mm och 150 mm i ett antal olika längder och bredder. För att lufttorka virket behövde man hålla det under tak i minst ett år.

När man tittar på dessa lokalt kvartssågade vackra brädorna är det inte svårt att föreställa sig kaffebord, stolar, matbord, hyllor och andra föremål. Det gamla planträdet på Eric Street fick alltså nytt liv till slut!

 

 

***